Vilken dag! 

Installationen av Bertil Englerts HYLLNING TILL DAGGMASKEN lördag den 9 oktober blev till en oväntad folkfest tack vare alla entusiastiska krafter. Maskerad kallade Bertil Englert evenemanget för.
Tack Heliga Birgitta för den varma soliga brittsommarlördagen – dina böner för 700 år sedan gör fortfarande nytta! Peter Sylwans tal till Daggmasken var en inspirerad hyllning till ”den nedre bonden”, som Harry Martinson kallar honom. Läs hela talet nedan. Familjen Carr underhöll den månghövdade publiken (bortåt 200 personer) på fela och dragspel och blåste invigningsfanfar i Bertil Englerts näverlur. Ninni Carr tog spontant initiativ till dans kring guldmasken. Förtäringen var Englamust och sega maskar. Kultursällskapet vill först av allt tacka sina medlemmar och alla generösa donatorer för stora och små bidrag som gjorde dagen möjlig och Daggmaskens framtid säkrad. Därefter Ängelholms kommun som stått för installation och transporter. Men framför allt vill vi tacka Bertil Englert för ett spännande konstverk som väcker eftertanke, och som Kultursällskapet fått förvärva för en låg summa – ängelholmare och andra till framtida glädje. En dag att minnas!

På allas begäran publicerar vi här Peter Sylwans hyllningstal:


Ode till Daggmasken



Peter Sylwans tal vid installationen av Bertil Englerts ”Daggmask” –
Kultursällskapets gåva till ängelholmarna 2021–10–09


Tack för förtroendet att få stå här idag och så trevligt att se så många Ängelholmare på denna mycket märkliga dag. Jag kan förstås ha fel – jag vet för lite om både konst och historia för att vara tvärsäker – men jag har så svårt att föreställa mig att någon annan stad i världen, någonstans eller någonsin har hyllat sitt ursprung genom att resa en bronsstaty – inte av någon kung, krigsherre eller president – utan av en fem meter hög daggmask i siluett mot himlen.

Jag har också otroligt svårt att föreställa mig att den här statyn någonsin kommer att störtas i gruset eller blåsa omkull i någon framtida revolution. Den är gjord för evigheten – precis som sin förlaga. Eller åtminstone för så länge solen lyser och det finns liv i jorden. Det är ju f.ö. väldigt svårt att hugga huvudet av en daggmask.

De allra tidigaste fynden av grottmålningar som visar på vår unika förmåga att föreställa oss saker som inte finns – vår föreställningsförmåga – eller den ”jättemuskel” som P.O. Enquist utnämner vår fantasi till och som kan ta oss vart vi vill, är förvisso så där 40 000 år gamla och betydligt äldre än jordbruket. Det är ju knappt 10 000 år. Men det är i agrikulturen som kulturen – alltså konsten och vetenskapen – har sina djupaste, mest storslagna och mest universella rötter. Allt står och faller med bonden, jorden – och daggmasken.

Dock – i det första ledet står maten, masken, bonden, djuren och jorden för mindre än en procent av hela vår bruttonationalprodukt. Mindre än 1%! Jordbruket och daggmasken syns knappt bland de mått som styr både tanke, opinion och politik – och syns man inte finns man inte. I den nationalekonomiska kalkylen kan man lika gärna ta bort masken och jorden ur räkenskaperna – och det skulle knappt märkas. Bortsett från enda liten detalj. Utan den ynka procenten skulle alla de andra 99 försvinna.

Så bra då med en fem meter hög mask som påminner oss om villkoren för sin – och vår – existens. Särskilt när jordens jordar är hotade. Detta kan vara värt att tänka på:
Varje år försuras, försumpas, försaltas, förtorkar och förskingras ca 10 miljoner hektar av jordens jordbruksmark – det är fyra gånger all svensk jordbruksmark. Och det samtidigt som vi kommer att få bortåt två miljarder fler gäster till middag om lite mer än en generation fram i tiden – 2050. Det kan vara värt att tänka på – nu när logistikcentraler, verksamhetsområden och havredrycksfabriker begraver Skånes, Sveriges och världens bästa åkerjordar under asfalt och betong. Jordkrisen kan vara ett hot lika stort eller större än klimathotet. Men den syns inte. Och vi förstår inte.

När Ängelholm grundades förstod vi bättre. Då var dansk och svensk samma sak som bonde. Alla kände jordens och jordbrukets betydelse in på skinnet, över ryggen och ner i magen. Och det ändrades inte när industrierna kom till stan. Nästan alla Ängelholms tidiga tunga industrier hade sina rötter djupt begravda i den skånska jorden och leran. Mejeriet, slakteriet, läderfabriken, tegelbruket – och inte minst sockerbruket. Det som satte sitt eget märke i stans historia med eget monument och minnesmärke – Pyttebron. Pyttebanan mellan Ängelholm och Klippan byggdes ju för att frakta tunga betor från jorden på slätten till bruket i stan och fogade in Ängelholm i en global berättelse om hur sockerindustrin bidrog till att triangelhandeln med slavar, socker och industrivaror mellan Afrika, Amerika och Europa kollapsade. Och ledde vid 1900-talets början till en arbetskraftsvandring och folkförflyttning som skapade så stora spänningar inom Europa att de bidrog till utbrottet av första världskriget.

Med sockerbruket, mejeriet och slakteriet kom också både arbetarrörelsen och bonderörelsen till Ängelholm. På 1950-talet var över två miljoner svenskar - ungefär häften av alla röstberättigade svenska medborgare – medlemmar i facket eller föreningsrörelsen. Medlemmar i det Folkrörelsesverige som var vagga, fundament och överbyggnad till den demokrati som nu firar 100 år med en skakig tid framför sig.

När jag ringde och frågade Bertil Englert om varför han skapat sin daggmask fick jag förstås ett svar som inte hade — åtminstone på ytan – ett dugg med allt det här att göra.

– Jag tycker raka linjer är så förbaskat tråkiga, sa han bara. Dom säger ju ingenting. Då är det ju mycket roligare med linjer som slingrar sig och man aldrig kan föreställa sig var de slutar om man ens hittar början.

Som med nästan allt i den levande naturen. Den slingrar sig och det är svårt att skilja det slingrande mönstret i ett genomskuret kålhuvud från hjärnans labyrinter i ett avskalat människohuvud. Allt går igen – och frågan är vilket huvud som vet vad? Så varför inte också skapa en slingrande daggmask? Fast de var ormen han tänkte på först. Midgårdsormen – den som under havet slingrar sig runt Midgård. Ormen som när Ragnarök kommer och klimatet skenar reser sig ur vattnet och dränker jorden i en gigantisk syndavåg.

Men om man nu är fascinerad av allt som slingrar sig – vad är då mest lockande – att krympa ett monster eller förstora en mask? I synnerhet som Harry Martinson skrivit en klagosång över hur lite vi begriper och värderar av daggmaskens roll i våra liv.

Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.


Så det fick bli masken före monstret. Och det är ett riktigt bra tecken i tiden – för att inte säga framtiden. Se gärna den här lilla ceremonin som inte bara en hyllning till masken utan också som en jordfästning av ormen.

Daggmasken är på väg upp ur jorden som en viktig aktör i en av vår tids bokstavligt talat hetaste samhällsfrågor – jordens och jordbrukets roll i klimatförändringen. Och också här finns en koppling till Ängelholms och industrialismens historia via vad som hände på Ängeltofta ute vid Barkåkra under 1800-talet. Där startades Sveriges första verkstad som tillverkade jordbruksredskap. Bland annat lätta järnplogar med svängd vändskiva.

Tunga träplogar på hjul som krävde två oxar och tre man byttes mot en häst och en karl – som dessutom kunde bryta upp gräsmarker där den gamla plogen gick bet. Med de nya plogarna kom växelbruket till både jord och verkstäder. Skördarna steg och jordbruket kunde försörja de växande verkstäderna med både arbetskraft, råvaror, mat och kapital till verkstäder och industrier som tillverkade redskap och maskiner till jordbruket. Plogen var kanske det enskilt viktigaste redskapet i den revolutionen. Men lätta plogar med svängd vändskiva har också en tung baksida.

Kanske inte så allvarlig i början – men ju fler skär på plogen, tyngre och starkare traktorer desto större baksida. Plogen bereder inte bara marken för sådd. Den är ett mordredskap och bekämpningsmedel också – det är så lätt att glömma bort när man ser de vackra blåsvarta plogtiltorna i Gerhard Nordströms målningar över höstplöjda åkrar – eller själv står vid en nyplöjd mark och gläds åt synen av en röd traktor, doften av svart jord och vyn med vita måsar. Men jorden är ju svart därför att allt grönt är dött och måsarna festar på rester av sönderskurna eller upplöjda maskar på den vända jorden. Och från den svarta plöjda jorden flyr kolet från det värdefullaste vi har — markens mull – och blir växthusgas i luften.

Men allt det där är på väg att försvinna och daggmasken på väg tillbaka. I det jordbruk som är på väg in är plogen på väg ut. Tack vare nya såmaskiner, ny teknik, nya kunskaper och nya växter håller jordbruket på att byta färg – från svart till grönt. I det nya jordbruket är marken alltid skyddad av en gröda. Ingen plog och harv river sönder markens ömtåliga ekologiska väv. Jorden blir på jorden, näringen i växterna och rinner inte ut i Rönne å med regnet. Rönne å kan bli en klarvattenå igen. Den biologiska mångfalden ökar. Maskarna kan bli mer än dubbelt så många på samma yta, tyngre, större och gräva djupare. Det blir mer att skörda och lägre kostnader – och så kanske bäst av allt för oss alla: med mer mask, mikrober, mångfald, oplöjd och bevuxen mark, vänder mullen tillbaka till jorden. Koldioxiden i luften förvandlas till mull i marken och dämpar hotet från växthusgaserna.

Så sammantaget och till sist – masken har all rätt i världen att stå här i kaxigt stolt i silhuett mot himlen och Bertil Englert har alla skäl i världen att göra samma sak – och kanske Ängelholms kommun också. Det beror på hur man vördar daggmasken i tider som kommer.


Stacks Image 837630

Stacks Image 837620


Kultursällskapet är en ideell förening, som startades i Ängelholm för 33 år sedan. Sällskapets tre ben är offentliga föreläsningar och kammarkonserter samt resor för medlemmarna till nära och fjärran mål. Medlemsantalet var vid senaste årsskiftet cirka 1300.
Medlemsavgiften är endast 50 kr. För detta får man två gånger om året säsongsprogrammet i brevlådan, rabatt på alla entréer och rätt att deltaga i våra resor. Plusgiro 41 52 02 - 1.
Påminnelse/information
Stacks Image 837595
Du som är medlem, har väl inte glömt att anmäla dig för att få epost-påminnelse till våra arrangemang? Klicka >>
TEST
Vi använder statistik-cookies som gör att vi kan se vilka sidor på webbplatsen som används mest. Du som besökare kan inte identifieras utan är alltid anonym i statistiken. Vi är glada om du tillåter statistik-cookies, eftersom det hjälper oss att förbättra webbplatsen för alla besökare. Statistiken samlas in med hjälp av Google Analytics. Om Cookie Wikipedia »